''Ungefär hela dagen ler jag i små episoder för mig själv när en händelse från tidigare i veckan spelas upp i mitt huvud. Ett ord, en handling. Dina händer som håller mina''

Alla har förmodligen haft den där känslan, känslan som du får när du träffar någon som gör dig riktigt glad, när du känner dig betydelsefull. Du känner att någon faktiskt blir glad av din närhet, & du själv älskar att vara nära människan. Du känner att det finns något stort att bygga upp, allt annat blir så obetydelsefullt. Livet blir på något sätt lättare att leva med någon som du tycker om, som om alla problem är bortblåsta, som om det aldrig funnits någon annan. Jag själv, blir glad av bara tanken på honom.  Som om en sten föll från mitt bröst, en lättnad. En lättnad över att människan som jag vill vara med, och som gör mig så oerhört lycklig, faktiskt vill vara med mig, vill bygga upp något med mig.

<3

Igår var det utgång med Mimmi & våra homies. Sjuk kväll, haha. Lägger upp video och bilder!

Dessutom har jag gått ner 10kg den här sommaren, känns underbart. Börjar gymma när skolan börjar, underbart! Puss

ge mig hopp, om kärlek, om ett bättre liv. Ge mig hopp, behöver ljus i mitt liv.

roligt när folk tror att dom kan knäcka mig så lätt alltså, jag är starkare än någonsin och får sånt underbart stöd av mina medmänniskor. Tack alla fina människor, jag älskar er! ???

Jag vet att jag inte bloggat på ett tag & jag hade inte tänkt att fortsätta heller.

Men nu var jag tvungen, jag har så jävla mycket ilska inom mig som jag måste få ut.

Och jag tränar ju varken någon kampsport eller slåss så det bara ligger kvar inuti min kropp.

Så nu var det dags att skriva av sig lite.

Jag vet inte vart jag ska börja någonstans,

vad ska man göra/säga till en person när det finns något hos personen som antingen gör dig ledsen,

irriterad eller rent ut sagt förbannad? Jag menar, man vill ju inte vara taskig, eller jag anser

inte att jag är elak om jag säger till personen i fråga om jag stör mig på något.

Men folk verkar vara väldigt lättirriterade nuförtiden?

Tar åt sig för minsta lilla, vilket gör att jag i fråga (många andra med) inte alltid säger fullt ut 

vad man tycker och tänker?

Och det i sin tur resulterar i att jag blir skitförbannad på personen och så blir det bara bråk i stället.

Hur långt ska man våga gå när man ska säga till personen vad man tycker?

Alla tycker ju inte likadant, vi tänker inte likadant & vi gör inte på samma sätt.

En person som fått tagit mycket skit av mig är min älskade pojkvän,

men samtidigt kan jag själv börja tänka på om det är han som gör fel eller om jag bara är överkänslig?

Felet kanske ligger hos en själv, och i den tankesvängen så blir jag ju bara ännu mer frustrerad?!

Så hur fan ska man gå tillväga för att få ett bra förhållande med sina medmänniskor?

Det kommer nog ta ett tag att komma fram till.

O.V.E.R.&.O.U.T

09-08-2012

Vet inte riktigt vart jag ska börja någonstans, först och främst vill jag tacka dig för att du finns.

Har aldrig varit såhär tacksam för någon som du, du är det finaste som finns.

Alla gånger du stöttat mig trots att jag i vissa stunder varit riktigt förjävlig.

Alla gånger vi bara behövt titta på varandra och det fått mig att må bättre,

alla gånger som jag fallit ihop i gråt & du fått mig på bättre tankar.

Jag är så jävla tacksam över att jag har dig, & jag hoppas verkligen att alla människor någon gång får träffa en människa som dig vännen.

Hade jag inte haft dig så vet jag inte vad jag hade gjort, du har fått mig att må bättre än någonsin.

Jag älskar dig tusengångerom & mer än så.

Glöm aldrig det.

Bästavän

19-07-2012

Idag är en bra dag, fett glad och jag vet inte alls varför.

Har precis gjort mig iordning och ska ut och vara lite social.

Pratade även med min far igår angående resan dit ner på måndag, ska tydligen till dalarna först och sen ner till Göteborg, UNDERBART!

Fick även veta att han kanske ska flytta ner till Spanien(?!?!?!)

Nåväl, nu ska jag fortsätta att lyssna på min älskade Basto, basen slår så härligt i högtalarna! ;)

Puss & Kram

18-07-2012

Rubriken säger det mesta, varför kan man inte bara ge sig fan på att sluta bry sig om en människa?

En människa som får en att må dåligt & som dessutom bara bidrar med skit.

Om det vore så enkelt så skulle jag gjort det för länge sen.

Nu har jag gett mig fan på att skita totalt i det.

Jag har stängt mig inne alldeles för länge, och det har påverkat både mig och mina närmsta.

Nu är det slut på det, jag ska ut och leva livet.

För jag vet att jag är värd någon otroligt mycket bättre.

End of that shit.

5 dagar tills jag drar härifrån, ner till GBG & min älskade/saknade papi.

Ska bli så otroligt skönt!

Puss&Kram